Banläggarens tankar
På söndagens medeldistans bjuds deltagarna på ett litet, men naggande gott område. Naggande i dubbel bemärkelse då nästan hälften av kartan består av finskuren terräng och många detaljer. Resten av tävlingsområdet består till stor del av gammal granskog, som är både gles och tät, och gallrad närmast mål. Avsnitt med öppnare ytor finns men i mindre omfattning.
När jag i höstas (2009) började fundera på banläggningen i området så letade jag efter möjligheter att lägga bra ungdomsbanor. Men hur gör man när det inte finns en tydlig svartbild? Tog kontakt med Mr Guru av ungdomsbanor, Lars Greilert på SOFT, som har väglett mig till en lösning som vi hoppas ska passa de yngre oavsett var man befinner sig på utvecklingsstegen.
Ett tips till ungdomsledare och föräldrar är att förbereda ungdomarna på att det finns andra ledstänger än bara stigar och vägar. På banorna kommer ungdomarna behöva ta hjälp av bland annat hyggeskanter, diken och släpstigar. Vissa delar kommer vi naturligtvis att snitlsa som stöd. Lars G har även rekommenderat att ha några vägval för DH10:orna – så förbered ungdomarna på det!
Det har varit min strävan att lägga banorna så att medeldistansens särart - med riktningsändringar och tempoväxling - kommer deltagarna till del. Det har i sin tur bidragit till många kontrollpunkter, där många faktiskt ligger riktigt nära varandra. Kolla kodsiffran! Det ska bli intressant att se om jag lyckas få de seniora löparna att gå i mina banläggarfällor – lätta kontroller och hög fart blandat med detaljrik och trixig terräng.
Det kan löna sig att kolla om det finns vägval även om banlängderna är en begränsning, men de finns där! Terrängen medger att löparen mestadels kan hålla hög fart, och rakt på kanske inte lönar sig i alla lägen. Själv tycker jag medeldistansen är den roligaste disciplinen och jag hoppas att alla ni som kommer till tävlingen i oktober får en inspirerande och rolig stund i skogen.
Vinner gör den som är bäst tränad och orkar hålla fokus genom hela racet!
Lite kuriosa: Varje klass har sin egen bana, vilket innebär att jag lagt ca 60 varianter. Det finns ca 150 kontrollpunkter i terrängen, som jag besökt under närmare två arbetsveckor och tiden vid datorn uppgår troligen till några månader. Men vad vore orientering utan banor?
Stunderna i skogen är inspirerande och den ibland öronbedövande fågelsången nu under våren bidrar till att man gärna stannar en stund till – bara för att vara.
Med det önskar jag er alla välkomna i höst och lycka till på tävlingen!
Banläggare Birgitta Billstam, Järfälla OK
